En vit dag.

Ah imorse var världen vit! Det här är förmodligen första året i mitt liv då jag inte hatat snön från första stund. Jag har en teori om att det är alla slaskiga decembrar i Borås som är anledningen till det. Liksom julkänslan sitter lite fast i de där snöflingorna, och jul tycker jag ju om.

Så jag kände mig faktiskt direkt på bättre humör än de senaste dagarna. Dagen skulle bestå av diskning och städning och sådär hade jag tänkt, med det blev visst lite läsning av Vi är alla helt utom oss, en eftermiddagstupplur på tre timmar och senare Sibylla-kväll med Ulrica. Hoppsan. Jaja, än är det inte julafton. Det hinns med.

Och nu är det natt igen, dygnets bästa tid för kylskåpsrensning och listorganisering.

9.

Den här dagen var ändå fin. Eller, den började med att jag försov mig TVÅ TIMMAR. Det sög ju ganska hårt, men i övrigt var den ganska fin.
För det första så är det fredag. Gudars skymning vad jag har längtat efter denna veckodag sen i måndags. Detta har varit kanske livets segaste vecka. Jag vet inte hur eller varför, men så har det känts.

Men idag i alla fall. Vi gick på lunch tillsammans, jag och min kollega som sitter bakom mig dagarna i ända. Vi har aldrig lunchat förr, inte utanför byggnaden i alla fall, men idag fick vi ett.. infall kanske det bäst kan beskrivas som, och gick till en lunchrestaurang där jag aldrig ätit tidigare. Jag bor alltså på en ort som har 4 restauranger om en inte räknar med alla pizzerior, och det finns ett ställe som jag aldrig varit på förrän idag. Stället har dessutom funnits hela mitt liv. Så märkligt?
Vi gick dit i alla fall, och åt fantastiskt god lunch, jag såg min vardagsrumsutsikt ur ett helt nytt perspektiv (jag bor 50 m från detta ställe) och vi hade ett så himla trevligt samtal. Och sen bara fortsatte eftermiddagen i samma finhetsspår, med höjdpunkten att jag introducerade ovan nämnda kollega för Spotify. Som han visserligen kände till, och hade blivit påtvingad förr, men som han inte använt.
Alltså att se någon upptäcka Spotify och allt en kan göra med det. Det är kanske det finaste som hänt mig på ett tag. Lite som jag tänker att folk skulle reagera om de på riktigt insåg vad ett bibliotek är.

Och sen kom jag hem och hittade ett julkort i brevlådan. Åh.

Röd tråd och sådär.

Åh jag vill ju så gärna, så gärna ha en plats här. Men det verkar ju minst sagt omöjligt. Jag bara ångestar sönder all text jag kan komma på.

Jaja. Idag bestämde jag mig i alla fall för att köpa mitt livs första surfplatta. Jag klickade på Köp och allt sånt där, men något krånglade med betalningen. Och tur var väl det. För vem är så dum att köpa en surfplatta till fullpris när det finns chans att det är rea på den om några veckor?
I övrigt har inte denna dag bjudit på så mycket kul. En oväntad ilska och irritation har levt i kroppen hela eftermiddagen efter ett besök hos kuratorn. Jag vet inte vad jag är arg på ens.

Lite liv från mitt hörn.

Nämen hallå.
Så tyst, så tyst. Nästan som i verkliga livet.

Öppnade min dator ikväll för kanske tionde gången sen typ.. maj? Jag vet inte hur det har gått till, men den har inte varit så viktig. Netflix har jag på tvn, Youtube med. Bloggar orkar jag inte läsa längre, musik och människor att prata med finns i telefonen. Och så är datorn så. jävla. seg. Orkar knappt starta den innan jag tröttnat.
Men idag öppnade jag den. Och plötsligt kände jag en välbekant kärlek till internet och alla små hörn som finns där. Det är så fint. Började ögna igenom feeden på bloglovin. Det är fint. Och sorgligt att se allt som alla orkar göra som jag inte orkar.
Som att läsa böcker. Gud vad jag inte orkar läsa böcker. Och är det någon gång jag borde göra det så är det väl nu, när jag hela dagarna jobbar med att rekommendera dem och skylta dem och köpa in dem och allt annat som hör hemma på bibliotek. Men jag orkar inte, så jag slöläser recensioner på sånt jag behöver veta. Så tråkigt.
Och alla recept. Som består av annat än typ, färdiga köttbullar. Fint, och långt bort.

Det känns som att jag missar så mycket i livet just nu, bara för att jag inte orkar. Det känns tråkigt.
Men kanske, kanske mår jag bättre någon gång, och då är det fint att veta att alla hörn finns kvar i den här världen som finns inom räckhåll jämt, trots att den är så långt borta just nu.

Livet.

Jag sitter i Malung och läser bloggar och äter chips och känner mig märkligt lugn.  Jag vet inte riktigt varför, för jag tycker inte om stället och jag tycker inte om majoriteten av människorna och jag tycker inte om hur litet allting är. Jag tycker heller inte om att bo hos mina föräldrar denna vecka, för vi är osams jämt, och jag tycker inte om att internetuppkopplingen i princip inte klarar av att tre personer använder Spotify samtidigt.
Jag vet inte varför, men ångesten känns längre bort just exakt nu.

Och jag känner mest att jag kanske borde göra något åt min livssituation.

En lista.

Jag tjuvade denna av hej regina för att jag ville.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att äta middag med Ulrica och att titta på Bridget Jones dagbok när Klonken anslutit, för att sedan prata massor med dem till halv fyra på morgonen. 

Vad gjorde du kl 08 i morse? Sov.

Vad gjorde du för 15 min sedan? Läste bloggar.

Det sista du sa högt? "Hejdå."

Det senaste någon sa till dig: "Godnatt."

Vad var det senaste du åt? En macka.

Vad var det senaste du köpte? 18 meter ljusslinga.

Vad är det för färg på din ytterdörr? Typ gammelrosa.

Vad är det för väder hos dig nu? Regn.

Godaste glassmaken? Något fruktigt skulle jag nog säga. Eller kaffe.

Sover du tungt? Ja, det gör jag nog.

Drömmer du mardrömmar? Inte särskilt ofta.

Vad ser du om du tittar till höger? Ett soffbord, en soffa, en tv på en tv-bänk, två bokhyllor, ett skrivbord, en dammsugare, ett fönster och en jäkla massa skräp.

Höger el vänsterhänt? Höger.

Favoritgodis? Lösgodiset på Ica City Knalleland, men mest surt.

Hur många kuddar sover du med? En nuförtiden, eftersom jag insåg att min rygg mår jättedåligt av två.

Morgon eller nattmänniska? Natt!

Vad är viktigt för dig? Eh. Mycket är viktigt för mig. Men det allra viktigaste för mig är nog kanske mina vänner (sån sak jag genom mitt liv aldrig trott på kan vara viktigast).

Är du kittlig? Extremt.

Snarkar du? Jag har hört att jag antingen snarkar eller också är jag helt knäpptyst, alltså, ljudar inte ens andetag, så människor som delar rum med mig tror att jag är död ibland. Men mest snarkar jag nog.

Stökigt el välstädat? Vill verkligen ha det välstädat, för jag mår typ 50% sämre direkt det är stökigt. Har dock nästan aldrig städat överhuvudtaget, för så fort det blir minsta stökigt så tappar jag all ork att göra något åt det. 

Vad gör dig glad? Finns nog egentligen massor av saker som gör mig glad. Musik och fina vänner till exempel.

Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Beror helt på årskurs. Men har nog för det mesta gillat svenska, matte och SO/samhällskunskap.

Bästa grönsak? Paprika och min nyvunna fascination för gurka i mat. 

Vad är det bästa med söndagar? Typ inget särskilt alls. Alla dagar är rätt lika som trött student. 

Jag vill ju alltid bara ha allt jag inte har.

I love you more.

You won my heart without a question.

Vad jag saknar det här lilla stället på internet som är mitt. Jag borde ta bättre hand om det, men jag har ingen direkt ork och så känner jag nog att det aldrig finns något nog vettigt för att dokumentera här. Deppigt ju, för egentligen vill jag ju dokumentera allt. 

Men ja, just nu skriver jag som vanligt mest här bara för att säga att jag saknar att skriva här. 

Och just det, idag (söndag alltså) har jag bott i Borås i exakt ett år. Så himla konstigt. Ett litet år sedan jag grät och var jätterädd och förvirrad och undrade hur jag ens hade kunnat få för mig att bibliotekarie kändes som en rimlig utbildning. Känns skönt att jag numera tycker att det är ett rätt rimligt val.

Men allt är ändå så konstigt. Det känns dels som att jag precis flyttat hit, men också som att jag bott här hur länge som helst. Människorna jag har lärt känna här är de absolut bästa jag vet, och utan Amanda och Ulrica vet jag inte vad jag hade gjort. Jag är inte ens säker på att jag hade gått till Stora torget för uppropet om inte jag och Amanda hade börjat prata på Facebook innan och bestämt oss för att mötas upp och gå dit tillsammans. Och att Ulrica någon timme senare råkade stå förvirrad på samma ställe som vi. Alltså detta är mitt livs största meant to be-möte. 

Visste då inte ens att det var möjligt lära känna folk så nära och så bra som jag har gjort med de två.

Nu blev det här visst ett kärleksinlägg, och det gjorde dem inte ens rättvisa. 

The bottom line är i alla fall att jag älskar dem oändligt. 

Bokvalen #1

Hejhej.
Jag kanske inte skriver så ofta, men jag är inte död. Jag sysslar med annat, som att spela in podcast till ett kursprojekt till exempel!
Här kommer första (och kanske enda) avsnittet av den, och om ni har lust så kan ni gilla Bokvalen på Facebook!

En jag-lista.

Jag kan: snart säga att jag är 22 och inte 21. 

Jag vill: vara hemma i Malung just nu.

Jag borde: verkligen plugga. Alternativt sova, för nu är klockan midnatt.

Jag skulle: ha gjort väldigt mycket idag, men så blev det inte.
Jag gillar: lukten av tvättmedel. Jättemycket.
Jag älskar: en bunt fina människor.
Jag måste: gå upp tidigt imorgon (idag) och städa och fixa innan påskmiddagen med Klonken.
Jag behöver: pengar.
Jag får: verkligen lägga på ett kol om jag ska hitta en lägenhet innan slutet av maj.
Jag kan inte: nå högsta hyllan i mitt låga kök ens om jag står på tå.
Jag vill inte: att BHS-bubblan någonsin ska spricka.
Jag borde inte: vara så himla onyttig.
Jag gillar inte: att dygnet bara har 24 futtiga timmar.
Jag älskar inte: choklad.
Jag måste inte: vattna några blommor, för typ alla är döda.
Jag behöver inte: kärlek, för jag har mitt band. 

Listan snodde jag av hejregina.

I try to remember how I thought, how I did when I was on top of things.

2013 blir 2014

Hejhej.
Jag misslyckades rejält med julkalendern, men så kan det gå.
Kanske tänker jag sammanfatta det här året på något vis någon dag framöver,
men för nu får det räcka med att säga
att 2013 var mitt bästa levnadsår hittills.

Gott nytt år!

Tolfte december: Sushin.

Ja, det här går ju helt åt helvete. Det händer så himla mycket som jag kan berätta om att jag inte ens har tid att berätta om det.
Inte lust heller kanske.
Men jag tänker berätta om gårdagens middag.

För andra gången i livet åt jag sushi. Första gången var i Norrköping förra året och det var inte så gott. Jag misstänkte dock att jag kanske inte var på bästa stället, så jag tänkte att jag skulle ge det en till chans, Igår hade jag möjlighet att ge det en till chans, och nu kan jag inte tänka på annat. Alltså va, hur kan sushi vara så fantastiskt gott? Förstår inte. Men gott var det.

Sjunde december: Peppen.

Ni vet hur man ibland inte hinner öppna en kalenderlucka? Ja precis, det är därför Sjätte december saknas.

Gårdagen kan man stava antingen f-r-e-d-a-g, eller också så kan man stava den å-n-g-e-s-t.
Den började med att jag nästan missade en tenta på grund av att Sven hade fördröjt bussen. Men jag hann, och tentan bestod av kryssfrågor med minuspoäng för fel svar. Så ja, kanske första tentan jag går back på.
Sen bestod ungefär hela dagen av att ha ångest inför kvällen, då vi skulle invigas i Klubb Klemming. Jag har haft ganska mycket ångest över det sen.. Ja, sen september då jag bestämde att jag ville gå med.
Men det var fint, för Klemmingar är den bästa sortens människor. Efter invigningen drack jag mer alkohol än jag tänkt och var glad. Det blev en himla fin kväll till slut.
Och det har liksom hållit i sig. Efter att jag vaknat idag så åkte jag till Rabalder och städade, åt lunch med de andra, åkte hem och bakade saffransbullar med kardemumma och tände första adventsljuset (ja, idag). Jag har dessutom lyckats göra tomatsoppa ikväll, och ja, det är en prestation. Lagar aldrig mat längre, hehe.

Så ja, ångest först, pepp sen. Fint tycker jag.

 

Femte december: Ångesten.

Tänker inte ens försöka skriva någonting, alldeles för mycket ångest. Tycker dock att ni borde lyssna på detta. Fint.

 

Fjärde december: Utfyllnaden.

Idag sov jag till 13.56. Det känns sådär.
Jag har en teori om att sånt som får andra att vakna, det får mig att sova längre.
Just nu håller de nämligen på med något vägarbete alldeles utanför mig, och under eftermiddagen när jag faktiskt var vaken så hörde jag ju att det lät jättehögt. Så jag tror att när min sömn blir störd till den grad att andra skulle ha vaknat, så fortsätter jag liksom att vara medvetslös men blir ej utvilad. Så jag sover istället i hundra år.
Fruktansvärt frustrerande, särskilt när det finns en tenta att plugga till.
En tenta som jag borde plugga till nu, istället för att skriva det här.

Tredje december: Fikat.

Mitt humör är fortsatt vedervärdigt. Fortsatt ledsen och fortsatt arg. Så himla typiskt.
Men, man blir gladare av kardemummate och saffransbiskvi. Och julkalendern såklart.

Andra december: Tröttheten.

Denna skiva är fin att lyssna på om man vill hålla sig vaken när man läser kurslitteratur om biblioteksjuridik.

Första december: Misslyckandet.

Ja, nu är det ju första december. Första dagen på min mönsterbrytarkalender.
Jättedålig dag att börja på.

Imorse vaknade jag bakfull, hungrig, med mensvärk och kunde ej andas på grund av jag är glömsk och aldrig minns att jag inte kan dricka vin utan att få astma (va?). Hade även drömt så himla ledsamma saker, så bra start på dagen, verkligen.
Dagen fortsatte med städning i Rabalder efter gårdagens sittning. Jag var trött och kände mig så himla fel hela tiden, så höll mig mest undan och då kände jag mig värdelös för att jag inte gjorde något.
Plus allmänt jätteledsen hela dagen bara. Uäh. Jag vill mest avgå från livet idag.

Så ja, det här var ju verkligen ett bra mönsterbrytarförsök. Men jag kan ju i alla fall nämna att gårdagen var bra. Både sittning och efterfest var roliga, alla hade fantastiska utklädnader och jag ser redan fram emot nästa års upplaga av Den erotiska bibliotekarien. Förhoppningsvis har jag planerat det bättre och går som något annat än improviserad "pryd bibliotekariehora från 60-talet". Jag har nu en himla beehive att försöka borsta ur håret, men det får bli morgondagens problem.