9.

Den här dagen var ändå fin. Eller, den började med att jag försov mig TVÅ TIMMAR. Det sög ju ganska hårt, men i övrigt var den ganska fin.
För det första så är det fredag. Gudars skymning vad jag har längtat efter denna veckodag sen i måndags. Detta har varit kanske livets segaste vecka. Jag vet inte hur eller varför, men så har det känts.

Men idag i alla fall. Vi gick på lunch tillsammans, jag och min kollega som sitter bakom mig dagarna i ända. Vi har aldrig lunchat förr, inte utanför byggnaden i alla fall, men idag fick vi ett.. infall kanske det bäst kan beskrivas som, och gick till en lunchrestaurang där jag aldrig ätit tidigare. Jag bor alltså på en ort som har 4 restauranger om en inte räknar med alla pizzerior, och det finns ett ställe som jag aldrig varit på förrän idag. Stället har dessutom funnits hela mitt liv. Så märkligt?
Vi gick dit i alla fall, och åt fantastiskt god lunch, jag såg min vardagsrumsutsikt ur ett helt nytt perspektiv (jag bor 50 m från detta ställe) och vi hade ett så himla trevligt samtal. Och sen bara fortsatte eftermiddagen i samma finhetsspår, med höjdpunkten att jag introducerade ovan nämnda kollega för Spotify. Som han visserligen kände till, och hade blivit påtvingad förr, men som han inte använt.
Alltså att se någon upptäcka Spotify och allt en kan göra med det. Det är kanske det finaste som hänt mig på ett tag. Lite som jag tänker att folk skulle reagera om de på riktigt insåg vad ett bibliotek är.

Och sen kom jag hem och hittade ett julkort i brevlådan. Åh.