torsdag 8 december 2016

Röd tråd och sådär.

Åh jag vill ju så gärna, så gärna ha en plats här. Men det verkar ju minst sagt omöjligt. Jag bara ångestar sönder all text jag kan komma på.

Jaja. Idag bestämde jag mig i alla fall för att köpa mitt livs första surfplatta. Jag klickade på Köp och allt sånt där, men något krånglade med betalningen. Och tur var väl det. För vem är så dum att köpa en surfplatta till fullpris när det finns chans att det är rea på den om några veckor?
I övrigt har inte denna dag bjudit på så mycket kul. En oväntad ilska och irritation har levt i kroppen hela eftermiddagen efter ett besök hos kuratorn. Jag vet inte vad jag är arg på ens.

måndag 19 september 2016

Lite liv från mitt hörn.

Nämen hallå.
Så tyst, så tyst. Nästan som i verkliga livet.

Öppnade min dator ikväll för kanske tionde gången sen typ.. maj? Jag vet inte hur det har gått till, men den har inte varit så viktig. Netflix har jag på tvn, Youtube med. Bloggar orkar jag inte läsa längre, musik och människor att prata med finns i telefonen. Och så är datorn så. jävla. seg. Orkar knappt starta den innan jag tröttnat.
Men idag öppnade jag den. Och plötsligt kände jag en välbekant kärlek till internet och alla små hörn som finns där. Det är så fint. Började ögna igenom feeden på bloglovin. Det är fint. Och sorgligt att se allt som alla orkar göra som jag inte orkar.
Som att läsa böcker. Gud vad jag inte orkar läsa böcker. Och är det någon gång jag borde göra det så är det väl nu, när jag hela dagarna jobbar med att rekommendera dem och skylta dem och köpa in dem och allt annat som hör hemma på bibliotek. Men jag orkar inte, så jag slöläser recensioner på sånt jag behöver veta. Så tråkigt.
Och alla recept. Som består av annat än typ, färdiga köttbullar. Fint, och långt bort.

Det känns som att jag missar så mycket i livet just nu, bara för att jag inte orkar. Det känns tråkigt.
Men kanske, kanske mår jag bättre någon gång, och då är det fint att veta att alla hörn finns kvar i den här världen som finns inom räckhåll jämt, trots att den är så långt borta just nu.

söndag 17 januari 2016

Livet.

Jag sitter i Malung och läser bloggar och äter chips och känner mig märkligt lugn.  Jag vet inte riktigt varför, för jag tycker inte om stället och jag tycker inte om majoriteten av människorna och jag tycker inte om hur litet allting är. Jag tycker heller inte om att bo hos mina föräldrar denna vecka, för vi är osams jämt, och jag tycker inte om att internetuppkopplingen i princip inte klarar av att tre personer använder Spotify samtidigt.
Jag vet inte varför, men ångesten känns längre bort just exakt nu.

Och jag känner mest att jag kanske borde göra något åt min livssituation.

tisdag 28 oktober 2014

En lista.

Jag tjuvade denna av hej regina för att jag ville.
Nämn något som gjorde dig glad igår: Att äta middag med Ulrica och att titta på Bridget Jones dagbok när Klonken anslutit, för att sedan prata massor med dem till halv fyra på morgonen. 
Vad gjorde du kl 08 i morse? Sov.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Läste bloggar.
Det sista du sa högt? "Hejdå."
Det senaste någon sa till dig: "Godnatt."
Vad var det senaste du åt? En macka.
Vad var det senaste du köpte? 18 meter ljusslinga.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Typ gammelrosa.
Vad är det för väder hos dig nu? Regn.
Godaste glassmaken? Något fruktigt skulle jag nog säga. Eller kaffe.
Sover du tungt? Ja, det gör jag nog.
Drömmer du mardrömmar? Inte särskilt ofta.
Vad ser du om du tittar till höger? Ett soffbord, en soffa, en tv på en tv-bänk, två bokhyllor, ett skrivbord, en dammsugare, ett fönster och en jäkla massa skräp.
Höger el vänsterhänt? Höger.
Favoritgodis? Lösgodiset på Ica City Knalleland, men mest surt.
Hur många kuddar sover du med? En nuförtiden, eftersom jag insåg att min rygg mår jättedåligt av två.
Morgon eller nattmänniska? Natt!
Vad är viktigt för dig? Eh. Mycket är viktigt för mig. Men det allra viktigaste för mig är nog kanske mina vänner (sån sak jag genom mitt liv aldrig trott på kan vara viktigast).
Är du kittlig? Extremt.
Snarkar du? Jag har hört att jag antingen snarkar eller också är jag helt knäpptyst, alltså, ljudar inte ens andetag, så människor som delar rum med mig tror att jag är död ibland. Men mest snarkar jag nog.
Stökigt el välstädat? Vill verkligen ha det välstädat, för jag mår typ 50% sämre direkt det är stökigt. Har dock nästan aldrig städat överhuvudtaget, för så fort det blir minsta stökigt så tappar jag all ork att göra något åt det. 
Vad gör dig glad? Finns nog egentligen massor av saker som gör mig glad. Musik och fina vänner till exempel.
Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Beror helt på årskurs. Men har nog för det mesta gillat svenska, matte och SO/samhällskunskap.
Bästa grönsak? Paprika och min nyvunna fascination för gurka i mat. 
Vad är det bästa med söndagar? Typ inget särskilt alls. Alla dagar är rätt lika som trött student. 

fredag 10 oktober 2014

Jag vill ju alltid bara ha allt jag inte har.

lördag 13 september 2014

måndag 18 augusti 2014

You won my heart without a question.

Vad jag saknar det här lilla stället på internet som är mitt. Jag borde ta bättre hand om det, men jag har ingen direkt ork och så känner jag nog att det aldrig finns något nog vettigt för att dokumentera här. Deppigt ju, för egentligen vill jag ju dokumentera allt. 
Men ja, just nu skriver jag som vanligt mest här bara för att säga att jag saknar att skriva här. 

Och just det, idag (söndag alltså) har jag bott i Borås i exakt ett år. Så himla konstigt. Ett litet år sedan jag grät och var jätterädd och förvirrad och undrade hur jag ens hade kunnat få för mig att bibliotekarie kändes som en rimlig utbildning. Känns skönt att jag numera tycker att det är ett rätt rimligt val.
Men allt är ändå så konstigt. Det känns dels som att jag precis flyttat hit, men också som att jag bott här hur länge som helst. Människorna jag har lärt känna här är de absolut bästa jag vet, och utan Amanda och Ulrica vet jag inte vad jag hade gjort. Jag är inte ens säker på att jag hade gått till Stora torget för uppropet om inte jag och Amanda hade börjat prata på Facebook innan och bestämt oss för att mötas upp och gå dit tillsammans. Och att Ulrica någon timme senare råkade stå förvirrad på samma ställe som vi. Alltså detta är mitt livs största meant to be-möte. 
Visste då inte ens att det var möjligt lära känna folk så nära och så bra som jag har gjort med de två.

Nu blev det här visst ett kärleksinlägg, och det gjorde dem inte ens rättvisa. 
The bottom line är i alla fall att jag älskar dem oändligt.