Istället har jag haft studentvecka, som i fredags avslutades med student. Så himla sjukt. Det är så skönt samtidigt som det är så ångestfyllt.
De senaste månaderna har jag bara tänkt på hur jag inte tar studenten på riktigt, eftersom jag har lite kvar att göra i några kurser över sommaren. Men i fredags slog det mig, att jag ju faktiskt tar studenten på riktigt ändå. Jag ska aldrig mer gå till skolan (förutom lämna in grejer i början av hösten) och jag är lika arbetslös som alla andra. Och jag har inte längre någon klass. Det är helt sjukt. Jag har inte ens tyckt om klassen (kanske en del de sista månaderna), och ändå kommer jag sakna den. Och alla andra som man har sett nästan varje dag. Och allt samhällshäng i samhällssalen! Åh.
Ja, sorgligt är det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar