Jag saknar att vara liten. Eller, yngre i alla fall. Högstadieålder. Det var en jävligt hemsk tid på vissa sätt men så himla fin på andra. Så himla enkelt och så himla svårt. Man var så töntig utan att fatta det, precis som nu, fast på ett annat vis. Man tyckte så mycket om. Man umgicks så mycket. Allt var så mycket.
Jag hoppas att jag någon gång kommer kunna känna att gymnasieåldern hade både bra och dåliga grejer.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar