Jag var så himla nervös inför M&G. Jag mådde illa hela fredagen och tänkte i vissa svaga sekunder att jag skulle strunta i att gå dit. Men det gjorde jag inte. Vilket jag såklart är himla glad över. Men det är så himla dimmigt, den där minuten när jag stod där, han signerade texthäftet till Lupercalia och sen när han halvkramade mig på bilden, eftersom jag som vanligt är så himla kort. Jag minns det bara jättesvagt. Men det var himla fint.
Och konserten. Ja. Jag kan inte ens berätta om den. Den var så himla fantastisk och jag längtar så väldigt mycket till hans nästa spelning i Sverige. Jag har tyckt att det han gör på skiva är fantastiskt och underbart och alla bra ord man kan tänka sig, och efter den där konserten är studioversionerna av låtarna tämligen bleka. Jag trodde aldrig jag skulle säga att en Patrick Wolf-skiva låter blek. Men det är sant, i jämförelse med konserten. Så har ni inte sett honom, så måste ni göra det så fort tillfälle ges.
Och om man inte tyckte det här inlägget var nog ointelligent förklarat kan man lyssna på när jag, på ett då ännu mer ointelligent sätt, igår pratade om i radio (Musikguiden med Jenny Seth, efter nio). I programmet sa de att de kommer sända konserten från i fredags, och en intervju med Patrick inom en snar framtid! Det kommer bli fint.
Och jag är väldigt medveten om att bilderna är korniga, tyvärr, och det blev såklart värre på Blogger är det egentligen är.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar