Jag sitter i Malung och läser bloggar och äter chips och känner mig märkligt lugn. Jag vet inte riktigt varför, för jag tycker inte om stället och jag tycker inte om majoriteten av människorna och jag tycker inte om hur litet allting är. Jag tycker heller inte om att bo hos mina föräldrar denna vecka, för vi är osams jämt, och jag tycker inte om att internetuppkopplingen i princip inte klarar av att tre personer använder Spotify samtidigt.
Jag vet inte varför, men ångesten känns längre bort just exakt nu.
Och jag känner mest att jag kanske borde göra något åt min livssituation.
